En lagom ofin fråga till Kenneth Spångberg vore naturligtvis, hur många gånger han har lagt av. Personligen tycker jag inte att formuleringen stämmer, så jag frågar i stället: Har du egentligen slutat någon gång?

 

– Nej, jag har alltid varit någonstans och hållit på lite, svarar Kenneth Spångberg. Det är för ruskigt roligt, jag är uppväxt med det här.

Kenneth Spångberg är uppfostrad med bandy i Flens Södra IK. Såväl far som farbror var allsvenska spelare, och höll på med det tills de var i 40-årsåldern. Kenneth, som började sin riktiga karriär i Hälleforsnäs, har passerat det strecket. Från Hälleforsnäs gick sedan Kenneth, via Katrineholm, vidare till Falu BS där han debuterade 1987. Det har även blivit spel i Karlsbyhedens IK, men Falu BS har alltid, på ett eller annat sätt, behövt Kenneth …

 

– Jag försöker göra allt för att få hit spelare, så att jag slipper … säger Kenneth Spångberg och skrattar. Detta med anspelning på att Kenneth har tagit, och tar, stort ansvar för spelar­rekryteringen. Trovärdigheten när Kenneth säger ”slipper” är inte stor. Det lyser igenom att Kenneth älskar bandy, och inget hellre vill än att dra på sig tröja nummer 14, och spela match.

 

Som tidigare nämnts på hemsidan har Kenneth Spångberg och Anders Pehrson arbetat med att rekrytera årets trupp; först gällde det bara att kontakta förra säsongens spelare, sedan blev det allting. Kenneth har tillbringat mycket tid uppe på Lugnet.

Kenneth Spångberg har som vanligt gett järnet, och hämtar nu andan medan han lyssnar på tränaren under ett träningpass i ishallen.
 

– Varför skulle jag sitta och uggla medan de andra tränade, tänkte jag, så jag körde igång! Säger Kenneth Spångberg. Sedan sa Ola (Grönberg, tränare för Falu BS) att ”jag ser gärna att du är med, så får vi se …” Nu är jag bra tränad för att vara vid den här tiden på året. Så nu är jag med!

 

– Jag vill alltid vinna, och brukar kunna få spelarna med mig, och det är viktigt i en lagidrott, fortsätter Kenneth, som ser sig själv som en pådrivare. Kenneth ger allt även under träning, men ser det som ett nödvändigt ont inför det roliga, som är matcherna.

 

Kenneth Spångberg brinner till när han pratar om framtiden för klubben; det viktigaste är att få tag på ungdomarna, som finns på hemmaplan, och att Falu BS, som klubb, ska få dom att utvecklas.

 

– Bygden måste vilja ha ett bandylag, vi som förening måste få hjälp av bygden, slår Kenneth Spångberg fast.

 

Kenneth Spångberg har lätt för att prata och skrattar mycket, och ibland händer det att han glider iväg och måste tvinga sig tillbaka till ämnet. Ändå finns det stort allvar och seriositet bakom skrattet och lättsamheten. Lite som glimten i ögat, fast tvärtom, så förstår ni kanske vad jag menar.

 

– Jobbar! Utbrister Kenneth Spångberg, när jag frågar om vad han gör när han inte håller på med bandy. Men det finns även annat att göra, förstår jag; hus, en tomt på 2 300 kvadratmeter med gräs blommor och träd. Sommartid är det mycket att vara på sjön; familjemys, grillning, övernattningar med familjen. Vintertid är det angling efter gädda som gäller, men fortfarande sjön.

 

Kenneth Spångberg berättar om den här säsongen, som han menar blir den sista så intensiva, och om framtiden. Kenneth får ett drag av dåligt samvete när han berättar om hur frun Carolina ensam fått dra ett för stort lass för familjen medan han själv lagt ner så mycket tid på bandyn. I fortsättningen vill Kenneth satsa mera på familjen.

 

– Men något med bandyn blir det även i fortsättningen, lovar Kenneth Spångberg.

 

Helt kan inte släppa den sport han själv fortfarande personifierar i Falu BS.

 

Bo Jonsson