Här kommer du att få läsa ett mellanting mella kåserier och krönikor; ibland allvarligt - ibland skämtsamt, men alltid med hjärtat. Först en presentation av mig som skriver:
Jag har tidigare, på den här sidan, publicerat en intervju med den nye tränaren Ola Grönberg, och eftersom jag även fortsättningsvis kommer att producera material till Falu BS hemsida, är det kanske lämpligt att jag presenterar mig lite.
Jag heter Bo Jonsson, och arbetar åt bandyklubben via en så kallad praktikplats i arbetsförmedlingens regi. Efter att ha gått arbetslös alldeles för länge känns det nu skönt att kunna göra något som folk förhoppningsvis ska ha glädje av. Arbetsmarknaden är inte så enkel för den som närmar sig halvseklet …
Att jag är bandyintresserad underlättar naturligtvis på den här arbetsplatsen. Jag kan skryta med att jag sett en VM-final på Söderstadion i Stockholm. Finland slog sensationellt ut Ryssland (eller hette det fortfarande Sovjetunionen?) i semifinalen 1987, och fick således möta Sverige i finalen.
Matchen var spännande i två minuter, innan Bengt ”pinnen” Ramström lade upp bollen på straffpunkten – samtidigt som den del av publiken som jag tillhörde, vanvördigt skanderade ”nu får du vittja”… Det fick den finske målvakten göra också, och ytterligare sju gånger i första halvlek. Segern skrevs 7 – 2, Finland fick göra två tröstmål i andra halvlek.
Men mitt bästa bandyminne, var ändå Bengt ”pinnen” Ramströms sista match; Boltic – Vetlanda i SM-final. Trots att jag av smålandspatriotiska skäl ändå höll lite på Vetlanda, fick jag se ett av de mest fantastiska bandymål, som jag tror kan upplevas.
Isen var så dålig, som den bara kan vara, tredje söndagen i mars, och efter några veckors solgass. Bengt ”pinnen” Ramström får bollen på högerkanten, driver bollen, och skär in mot mål. Ingen hängde med, ingen kunde hänga med. Jag stod så nära att jag såg isbitarna spruta om ”pinnens” skridskor; bitar för stora, för till och med ett grogglas. Ingen kunde matcha hans balans, och förmåga att bemästra underlaget – det blev mål. En fantastisk prestation.
En annan sak jag har glädje av i sammanhanget är min folkrörelsebakgrund. Jag är fostrad i centerrörelsen i södra småland, Hallaryd närmare bestämt – och då främst i ungdomsförbundet. Det var mycket snack – och mycket verkstad; vi arrangerade fester, tävlingar, innebandy på vintern och volleyboll på sommaren. Att ordna tipspromenader var ett sätt att få in pengar och synas, något som jag tänker ta med mig till den här föreningen. Nu är jag inte politiskt engagerad, men väl samhällsintresserad, och mina kunskaper om hur en organisation fungerar bär jag alltid med mig.
Nu bor jag alltså i Grycksbo utanför Falun, och jag ska återkomma till hur lätt det är för en smålänning att acklimatisera sig i dalarna … Anledningen till att jag kom till Falun var Högskolan; jag har läst en del naturvetenskap och matematik, och har även en skrivarlinje i bagaget. Tillsammans med mitt sport- och samhällsintresse tror jag att det är en bra kombination för att dra mitt strå till stacken för att stärka Falu BS organisation, och göra klubben mera synlig.
Vi Hörs!
Bo Jonsson