Ja, det är praktikanten igen, som skriver ner sina tankar, utan skyddsnät. I fortsättningen kommer jag att försöka skriva en krönika i veckan, med tanken att texten ska publiceras under fredagen.

Skulle publicering ske annan dag, räknas aktuell dag som fredag.

Jag vet inte om det finns ett begrepp som heter ”bandybältet”. Jag tar mig dock friheten att utgå från att det finns, om inte, hittar jag på det nu. Tittar man på en karta över bandysverige, ser man att sporten är geografiskt avgränsad.

 

Inte oväntat finns det mycket bandytradition på Småländska Höglandet. När bandyn utvecklades var rejäla vintrar med naturlig is på sjöarna en förutsättning. Kompletterades detta sedan med att ett antal orter, gärna bruksorter, kunde konkurrera idrottsligt var framgången given. De platser där bandyn inte bara överlevt, utan senare även utvecklats, har i stort hängt samman med att det funnits resurser till konstfrysning.

 

När det gäller fotboll och bandy är det ingen överdrift att påstå att bruksorterna fungerat lite grann som primus motor. Tillsammans med orter som haft en stark jordbrukartradition; konkurrens och rivalitet, men på ett positivt sätt som skapade folkrörelsesverige, inklusive idrottsrörelsen. Mindre klubbar som kunde skapa en nödvändig stomme för eliten. Fjärran från huliganism och djävulskap.

 

Vi ser också en gräns norrut för bandysverige; antalet klubbar i norrland är få. Om än bandyn kräver rejäla vintrar, så får dessa inte vara för rejäla. Dels för att det inte är något nöje att vare sig utöva eller titta på sporten, när det är 20-30 grader kallt, dels för att fysikens lagar ställer till det.

 

Saken är den att alla ämnen har något som kallas för värmeutvidgningskoefficient. Alltså att ett ämne drar ihop sig eller utvidgas i förhållande till temperaturen. Det är detta vi hör, när vi är ute på isen en kall dag, när det smäller och brakar. Spänningarna uppstår av att den del av isen som har vattenkontakt håller en temperatur på noll grader Celsius, medan isen som har luftkontakt håller just den temperatur som luften har. Den övre delen av isen vill dra ihop sig, medan den undre dito håller emot, och ju tjockare is, desto större spänningar. Resultatet av dessa krafter blir något som kanske är fysikaliskt upphetsande, men knappast lämpligt som skridskounderlag ...

 

Detta kan även hända på en konstfrusen bandyplan om det blir alltför kallt, något som inträffade några gånger i vintras. Enda sättet att undvika problemet är en bandyhall, som håller de extrema temperaturerna borta.

 

En annan sak som en bandyhall håller borta är väder och vind, utöver att en hall förlänger träningssäsongen. Här kan vi återknyta till bandyns utveckling; ingen klubb (tror jag i alla fall) satsade på bara bandyn, utan körde fotboll på sommaren, man dubblerade. Många är dom som spelat i såväl fotbolls- som bandylandslag. Falu BS store profil, Bernt ”bempa” Eriksson spelade fotboll på sommaren, när han var aktiv.

 

I dagens specialiserade värld blir det inga dubbleringar; antingen fotboll eller bandy, och träningen är helt inriktad på respektive sport. Jag tror för övrigt, att en elitspelare i fotboll, som snörar på sig skridskorna, i dag skulle bli ämne för ett allvarligt samtal med tränaren.

 

Och det är dessvärre så, att om träningen för bandyspelarna ska bli effektiv, måste issäsongen förlängas. Och nu räcker det inte längre med konstfruset.

 
Bo Jonsson